fjodors

Vågar mig ut. Långsamt. En för hastig rörelse och jag springer bort. Kanske för alltid. Men nu är jag här och än så länge känns det behagligt. Inte tryggt, bara behagligt.

Det luktar unken glömska och grönmöglad frihet. Ett och annat skratt ekar bland ramarna. Melankolin finner jag om jag rotar och bläddrar mycket länge. Men det känns onödigt.
Tänder ett doftljus och ställer den gula tulpanen i det vänstra fönstret. Flyttar den. Den hänger visset med sin långa hals.
Det blir bra för nu. Nuet. Måste fundera lite till först.