fjodors

Weekend med Gustavsson-Lilliu, det är grejer det! Hos oss är det alltid saker på gång och folk som behöver plåstras om. Oftast är det (ju) jag som lyckas hugga av ett par fingrar, gå in i en vägg eller stuka en fot lite nu och då. Men de dagar då jag faktiskt råkar ha turen med mig får någon annan stå för underhållningen. Denna gång var det ingen annan än min bästaste mor som kom olyckan till mötes och fick sig en rejäl boll i ögat under innebandymatchen. Hon liknar numera ett övermoget plommon i sina allra vackraste färger. Och eftersom jag är fullt medveten om att hon faktiskt läser min blogg så ska jag låta offra en rad till att ursäkta mig. Kära mor, jag skriver detta för att jag älskar dig. Nu blir du ju kändis på min blogg liksom... Puss.

På detta - hemska - har det vart en helg fylld av nostalgi så det bara smäller om det, Mora Träsk på teven och en tur ner till mormors lya i Storstaden. Morbror kom och sa hej. Det var då ett väldans liv på dessa Italienare, menade min fullt svenske far. Jag tyckte ju det var ganska lugnt...

Och juste, så vann ju Lazio också!! Grym helg alltså!!..

Det är inte bara en dröm att sitta och skriva framför datorn hela dagarna. Visst är det kul att kunna kika in en snabbis på facebook eller bloggen då och då. Men efter en vecka märker man att nacken börjar kännas lite öm och musarmen gör att man blir galet stel. Hållningen blir hemskt dålig och för varje timme blir ögonen bara mer och mer fyrkantiga. Det gäller att hålla igång och ta gymnastikens tillfälle i akt. Kontoret ligger ju ändå på fjärde våningen, så varför inte skippa hissen och ta trapporna i stället? Det är tur att jag bara praoar här en vecka, man får inte mycket mortion och fikat är ju otroligt gott.

Att teckna har alltid legat mig varmt om hjärtat. Efter mycket tjat och uppmuntran tycker jag det är dags att jag delar med mig av det jag skapar. Här är de tre nyaste bilderna i tre olika stilar.


Målad i vattenfärger och derwents vattenfärgspennor. Även som header på bloggen.


Tecknad enast med blyerts och kol



Det allra senaste tillskotten i mappen kallar jag Moder Grön

Det här är vad som kallas att sköta sin egen blogg, Ruth. Om det skulle komma sig att du läser detta...
Men jag har ju sålt min själ till dig hela denna vecka så om du vill att jag bloggar åt dig s kan jag ju inte säga nej. ;)

Näe.. än så länge är jag ju bara Praktikanten Ellinor, vilket förresten låter hysteriskt kul. Praktikant liksom...
I alla fall, efter tre dagars praktiserande på tidningen fick jag se min första intervju publicerad på sista bladet i en snygg och färdig tidning, fullt redo att stoppas ner i alla prenumeranters brevlådor landet över.

Det är så grymt kul! Det känns som om jag drömmer. Jag praktiserar hos en underbar tjej med övermycket energi som hela tiden sprider glädje åt alla som villigt tar emot det. Arbetsplatsen är ett lugnt och trevligt ställe och då och då - om man är uppmärksam - kan man få se lite gymnastikuppvisningar i mitten av golvet. Det har hittills varit en otroligt lärorik vecka som har fått mig att komma ut lite ur skalet och själv ta initiativ att starta upp och slutföra ett arbete. Jag har även fått ta nervositeten och i örat och säga att nu är det du som lyder mig. Några misstag här och där är bara sånt man kan skratta åt så där i efterhand.

Nästa vecka kommer det mer av praktikanten ellinors intervjuer och notiser. Håll utkik!

Jobbar på min tredje uppgift. Intervjuar Andreas Forsberg om Youth skivan. Håll utkik i tidningen ett par fredagarnav framöver. Oj är klockan så mycket! Nu slutar jag!

Veckan fortsätter. Andra dagen är i full gång och alla skriver så det ryker. Jag är inne på min andra uppgift som blir en notis på ung-uppslaget.

Förutom att få sitta med på möten och lära av jobbande journalister har vi bland annat kört vilse i Uppsala i jakten på Universitetet. Det tog ett tag att komma in i rytmen (och med det menar jag att svänga åt höger när det är höger och vänster när det är vänster). Att sedan hitta en ledig parkering utan avgift tog också sin tid... men de många skratten gjorde mig gott och det har jag Ruth att tacka för.

Annars då?.. Jo, här på morgonen fick vi njuta av lite zumba uppvisning medans vi njöt av vårt tio-fika. Kände hur det ryckte i musklerna efter två dagar framför en dator.

Upptäckte just att jag tagit helt fel på datum för minnesdagen av förintelsen. Men vi får säga att jag tjuvstartade lite då...

Och så var det dags för niorna att ta sig i kragen och leka vuxen i en vecka. För min del har jag tagit mig upp på en nivå ett antal trappsteg högre upp än i fjol då jag satt i en avdelning på Bauhaus, sorterandes järbitar i alla möjliga former och färger. Till min glädje tog tidningen Världen Idag emot mig som praktikant och jag kan inte vara mer nöjd! Människorna är hur trevliga som helst och fikat är riktigt gott (!) 

Jag har redan fått ta tag i en intervju om Vintage-pälsarnas utveckling. Mer än så tänker jag inte avslöja...
Nervösa lilla jag skakandes med pennan och pappret i handen. Behöver en liten spark i baken då och då.

Snart väntar ett besök på högskolan tillsammans med min handledare som även är journalist. Spännande! Detta är klart ett jobb jag kan tänka mig !

 

200 000 - 500 000 romer.
3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar.
2,5 kristna polacker.
ca 6 miljoner judar.

Samanlagt är detta omkring 13 miljoner människor som mördades i koncentrationslägrena under andra världskriget. 13 miljoner oskyldiga människor som sköts ihjäl och slängdes huller om buller i stora massgravar. 13 miljoner oskyldiga människor som tvingades klä av sig nakna och stå i långa eländiga köer i väntan på att få kliva in i en kammare som sedan skulle bli deras död.

13 miljoner människor, mördades av denne världskände men hatade Adolf Hitler. Med judeblod rinnande i hans egna ådror och med ett hjärta hårt som sten satte han igång ett massmord utan dess like. Vilket hat, vilken grymhet.

Ta nu detta antal mördade och tredubbla, fyrdubbla, TIOdubbladem. Vad får vi? Vilka får vi? Jo detta är alla människor som stod tysta och såg på medans judar runt om tillfångatogs och avrättades. Fegt? Ja.

I nyheterna hör man att "på gatorna i Malmö ropas Död åt judarna!", "Judarna tvingas fly Malmö", "Judehatet ökar" och "Attackerna mot Israel fortsätter". I skolor i andra länder lär man barnen att förintelsen aldrig har ägt rum. Det finns ju levande vittnen gripandes!! 
Nu har vi till och med fått in ett främlingsfientligt parti i vår riksdag!
Dags att stå upp och säga ifrån eller ska vi stå och se på som "alla andra" gjorde under massakern 1900 talet? Nej minsann låt oss berätta om det som en gång hände. Låt oss påminna varandra om att det aldrig mer får hända. Låt oss ta ställning i frågan om mångkulturen i vårt land, och låt oss stå stå för åsikten om att alla är lika mycket värda, och att ingen har rätt att ta Guds roll i att bestämma över liv och död.



Vad är detta om inte trovärdiga bevis?

Det är något alldeles speciellet med att resa utomlands. Den där lite pirriga känslan som kommer smyger sig fram någonstans inifrån magen, medans man drar rullväskan efter sig, in på arlanda och sedan ut i ett helt annat land. Förändringen från välkänt till okänt. Invånarna som stirrar en sekund för mycket, "Vad var det där?" och som tillåter sig själva att stirra en gång till "Marsianska?" (det är väl så svenska låter i anrdas öron?...)

Hur som helst. Vad jag försöker få fram är att jag är så himla sugen på att åka ut och resa!! Tyskland i fjol var en upplevelse!

Gymnasievalet gör mig galen! Knäpp! Helt väck! När mitt huvud äntligen hade börjat tagga ner och låta mig leva igen så börjades det igen med allt tjatter om gymnasieval och skola hit och dit. Men nu, ÄNTLIGEN, tror jag att jag har bestämt mig. Humanistiska ska det bli. Språkinriktning på Katedral. Där specialicerar man sig på språk (wunderbar!!) tyska och Italiano blver det, si, man lär sig om olika kulturer och studerar människans språk. Dessutom kommer jag också läsa Latin (!) Hur coolt är inte det?

Men än så länge kan jag inte förvänta mig att lugnet har slått sig fast. Fler gymnasiemässor väntar vilket betyder fler rektorer som vill ha just mig i sin skola..eh.. Än är jag inte trygg. Än är VI inte trygga. Nior, håll i er så ni inte blåser av stolen.

Men fram till dess att vi går ut grundskolan och skiljs åt i olika världar låt oss ta vara på den ljuva tid vi har kvar tillsammans. Det är underbart att få gå med en så fantastisk klass och årskurs. Visst låter det bra? Ni är fantastiska!

Mina nya, dyra (och ursnygga) vinterkängor är som gjorda för slaskvädret. Perfekt temperatur så att jag varken fryser tårna av mig eller producerar oceanstora pölar av fotsvett för tårna att simma i. Men dock är de inte lika lämpade för den oändliga inlandsisen som plötsligt tagit över alla Uppsalas gator. Måste ha vart himla kul att se mig gå hem idag. Ena sekunden är man lugn och sansad och traskar helt lugnt och tyst och svenskt gatan fram. Andra sekunden far ena foten opp i axelhöjd medans den andre kämpar för glatta livet att hålla sig kvar på marken.
Och så där skiftade det, fram och tillbaka, hit och dit i cirka sju minuter. Eller okej tio om jag räknar till alla omvägar som det blev av att glida fem meter bakåt lite då och då.

Men det här kan jag stå ut med. Jag kan ta några fall med mina 174 centimeters höjd då och då. Plus fyra centimerters kängklack kan jag också ta. Jag är en van trillare och blåmärkena får mig ju bara att se lite tuffare ut.

Till alla er som innerligt och helhjärtat tror att våren är på väg, och som sjunger glada vårvisor i hjärtat, vill jag (med det roande syftet att röja undan allt hopp och all glädje som för stunden bubblar inom er) säga, nej, påminna er om att vi faktiskt fortfarande ligger och drar oss i början av Januari månad....
Ta det lugnt vänner, våren kommer när den är mogen.

Klockan blir 10. Jag vaknar, går till toan hämtar papper.
Klockan blir 10.15. Jag går till toan, hämtar papper..
Klockan slår 10.30 Fastklistrad framför teven måsta jag åter resa mig från min varma och sköna plats för att gå till toan och hämta mer papper.
Klockan blir 11. Pappersrullen börjar se lite liten ut... Mer papper!!!
11.10 P
11.15 A
11.20 P
11.30 P
11.40 E
11.50 R 
12.00 T
12.01 A
12.02 C
12.05 K
hela   !!
gripandes
dagen!!

Du förstår kanske eller kanske inte det undermedvetna eller hyfsat uppenbara budskapet i dagens inlägg. Vilket som nu är fallet skriver jag för att varna er, håll er undan den djävulska förkylningen som smyger sig så oskyldigt in i huset och sedan vidare in i kroppen. Som sedan kväver dig och får varje muskel i din kropp att värka. Efter ett tag ligger man där helt utslagen i soffan.
Varfööör blåser man alltid bort de tankarna som kommer den första och möjligtvis andra dagen att "Nää.. det är nog inget" eller "Jag är inte sjuk, lite snuvig bara" HA! Viruset tog just ledningen.
Då ska man ju tydligen ta en massa eländig medicin som C-vitamin, esperitox, kanjang eller liknande.
Det dumma är att jag antingen börjar ta dom försent eller så ger dom ingen värkan. Min stolthet pekar på det sistnämnda men jag tror att sanningen kanske kan ligga i det förstnamnda.. Men bara kanske...
Kanske är det något fel på mig, kanske är jag imun, eller så värkar medicin helt enkelt med motsatt effekt på mig. Vem vet.

Innan du går härifrån med en tyngd på dina axlar av min självömkan skulle jag vara evigt tacksam om du slängde in ett tips om hur man får sitt gripandes kassa imunförsvar att bygga muskler eller hur man bara håller hälsan över krisnivån..

Dom kallar mig gammelmodig. Jag lägger mig gärna inte för sent och går gärna upp tidigt. (Observera att definitionen av tidigt uttrycks ur munnen av en ungdom i sina allra bästa år och att tidigt då kan, för dig om som är medelålders eller till och med pensionär ses som på tok för sent) (Och om detta är din åsikt så hoppas jag att du inte tar illa upp att jag kallar dig gammal..)

Jag är inte partyprissen som är uppe hela natten och sover långt in på eftermiddagarna. Nej, jag gillar att hålla mig inom mina dragna marginaler och hålla påsar under ögonen på långt avstånd. Självklart kan jag inte låta bli att tänja på gränserna ibland och vissa gånger ser jag i fulla blindo på dessa disciplinförsedda linjer jag satt för mig själv. Som till exempel första dagen på det nya året tvåtusenelva, inte åker jag väl hem och sover mig igenom nyårsfirandet. Tvärt emot slog jag mitt tidigare rekord i att hålla ögonen arbetandes helanatten lång och eftersom nytt år bland annat handlar om att göra saker man aldrig gjort förut må jag säga att jag fick en riktigt bra start detta år. Jag var jag alltså inte hemma förens klockan åtta i morse.

Det bjöds på fika raketer och oslagbart umgänge i Gamla Uppsala tills klockan blev så mycket som halv fyra då vi tryckte in så många vi kunde i bilen och fortsatte det hela hemma hos Edward med film, pepsi max (!) och ögonlock som hela tiden kämpade för att orka några minuter till.


Nyårslöftena var ovanligt bra i år, inte bara mina. Jag hörde många bra löften och jag hoppas på att lyckas hålla mina i år. Så nu är det bara att kötta, 2011 NU KÖR VI!