fjodors

Det är drag i Europakonferensen och jag har ingen tid över att blogga här, men följ oss gärna på blogg.ung.nu. Där skriver jag och några andra i församlingen lite smått och gott om det som händer under dessa underbara dagar.

Inget är som det ska men allt som det borde va. En näsa som panna och ett öra som ersättare för kinden. En tå för varje finger och Tempest sjunger Jailhouse Rock. Varför regnar det från golvet och vad gör solen under min säng? Jag undrar hur molnen skulle kännas mot mina fingertoppar och grubblar över vem som i sin fräckhet stal Voldemorts näsa.

När någon förstår bara av att iakta. När någon drar en upp bara genom att existera. När någon känner av vad som pågår bara genom att smaka på luften. När ett ögonkast är det som räcker för en tanke att delas, då vet man att man har funnit en sann vän.

Dags å jobbaråå. Börjar o åtta minuter och ögonen vill redan ta sin vila. Regnet hälsar på under min jobbdag, helt okej.

Köttar på med att teckna av vår käre Valentino Rossi. Länge sen jag tecknade av en människa nu. Det är skit svårt och går mig något ohyggligt på nerverna men det är grymt kul! Bjuder även på en liten tjuvtitt av en färdig teckning som kommer upp här inom kort. Puss.

Måste ursäkta de svarta fyrkanterna som täcker kalendern. Har fixat runt med designen och tydligen gjort något fel. Problemet är bara att jag inte kan få det tillbaka som det var, med vit bakgrund. Om det är någon som vet hur man gör så får ni jätte gärna slänga in en förklaring bland kommentarerna. Tack!

På Söndagen var det marknad som gällde igen. Det var sjukt varmt och riktigt svettigt.
Efter marknaden blev det lite släktträff. Åkte till stallet för att se Francos häst sen vidare till Gianni, vidare till McDonalds... fråga mig inte varför vi åt där av alla ställen...

Nu är jag finito med min bild, efter alldeles för lång tid.. Ursäkta kvalitén men ibland har man bara usla kameror..

Lördag var det havet och havet endast som gällde. Solen gassade på och tinade upp mina svenska kalla fötter och det var alldeles underbart skönt. Jag liknade mer eller mindre en alvedon när jag klev ur mina kläder och bosatte mig på stranden bredvid dessa bruna solkännare. Måste ha bländat halva starnden. För att sätta en liten italiensk spets på det hela byttes mitt smeknamn "alvedon" ut mot Mozarella... Lite lagom roligt så där. Höll mig i solen så mycket som möjligt för att det bruna pigmentet skulle hitta fram även hos mig. Skuggan lämnade jag åt de andra.

Vattnet bjöd på skyhöga vågor men temperaturen var utomordentligt perfekt och svalkade av de svedda fötterna som plågats av den kokheta sanden på vägen ner till vattengränsen. Lite olika djur stannade och hälsade i vattnet medan vi badade. Fiskar hoppade lite här och där och en hittade till och med in i Davides byxa. Trevligt! Vi hittade även en svart havssnigel, som vi tyckte skulle passa ypperligt till middag men som vi tråkigt nog tappade när en jättevåg drog med hela bunten under ytan.

Eftersom jag inte hade tid eller ork att uppdatera speciellt mycket i Italien tänkte jag göra det nu istället. Dag för dag.
Detta är dag ett.
På Fredagen var det shopping från morgon till kväll. Vi började den tidiga morgonen med marknad. Det är så sjukt billigt att jag blir gråtfärdig. Köpte till exempel skor för 6 euro (!!!)
Efter marknad och lunch bar det av till monterotondos olika china shops med hysteriskt mycket prylar. Man blev nästan lite galen av att titta runt på alla hyllor med tusen prylar på för lägsta tänkbara pris.
När adrenalinet lagt sig lite och värmens effekt tvingat oss till en powernap bar det av mot köpcentret. Inte för att jag egentligen var supertaggad att fortsätta vår shoppingtrip efter en så lång dag men jag lyckades ändå inte hålla mig borta från rean. Införskaffade mig två linnen den kvällen...
Jag börjar sakta men säkert förstå innebörden med shopaholics..

Okej jag har inte orkat uppdatera. Har kommit hem sent varje kväll och gått upp tidigt varje morgon. Har varit hela dagen på Aquapiper idag och jobbat på solbrännan. Underbart ställe det där. Hög musik och underbar värme, vilken semester! Helt puckat egentligen att man är så slut efter att bara ha gassat i solen en hel dag... Somnar.

Nu ska vi i alla fall gå iväg och äta middag på kina resturang. Nej jag fattar inte heller varför vi äter kinesiskt i italien... Sen blir det träffa Davide för glass och promenad i monterotondo. Davi, jag vet att du läser min blogg och jag vet att du använder google translate, vilket är lite roligt för det kan bli hur puckat som helst. Hoppas du får det här rätt i alla fall och hoppas du är nöjd nu när du har ditt namn förevigat i min blogg!

Idag har mest gått ut på att vänta. Vänta på klockan, vänta på tåget. Vänta på flyget. Vänta på mat. Vänta på väskor. Vänta på skype. Vänta på pappa som krångla med skype. Vänta på mat (!)
Nu är vi i alla fall framme, välbehållna och med alla kroppsdelar på plats och väntar på sängen. Lämnade väskorna här och gick till pizzerian för att äta middag efter en snabb chat med far och syrran på skype. Observera att vi åt middag kl tio. Dags att ändra på sina gamla vanliga svenska matrutiner igen då. Inte för att jag klagar när maten smakar som himelriket själv på tungan.

Delar med mig en av mina favoritversar från bibeln som dök upp i min läsning i morse:
Johannes 1:5
"Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det."

Gör i ordning det allra sista för avresa. Nu bär det snart av till Rom! Lite tråkigt att åka ifrån sverigesommarsolen men jag hoppas den finns kvar när jag kommer tillbaka. Kommer uppdatera med lite smaskigt från pastans hemland under veckan. Håll utkik!

För er som har det lite så där halvt tråkigt nu mitt i högsommaren ska jag få tipsa om en alldeles underbart bra biofilm. Det är en .... och heter Unknown. Var och såg den igår kväll med Judit. Perfekt mängd spänning, så där så att man spänner sig lite lagom mycket, och inte en massa snusk (som i Bad Teacher...) och dessutom helt och hållet oförutsägbar! Grymt! Fem av fem toasters. Se den!
Som grädde på moset hade jag en urtrevlig kväll med fina Judit och lite random fåglar på stan.

Titta här vad som kom i brevlådan här om dagen! Min beställning av smäm. Mycket mycket fin tavla som ska pryda min tråkiga vägg framöver. Klicka inte bort här ifrån utan att kika in på hennes fina blogg här. Låt dig inspireras av hennes vackra konst och snygga hem.

Är med och tävlar om ett tecknat porträtt från Lisa. En otroligt duktig tecknare. Håller på att samla ihop olika bilder och tavlor att sätta upp på väggen så det skulle sitta perfekt med en tavla från en annan tecknare.

Glöm inte att kolla in hennes blogg här, och kommentera hennes fina bilder.

Den här har hon gjort (!!)

Kära vän. Två veckor har nu ödet låtit oss vara frånskilda. I två veckor har du schtekt på de heta italienska stränderna medan jag vandrat min väg på Uppsalas gråa gator. I två veckor har jag även gått med sorg i hjärtat, sorg på grund av saknad. Två veckor är liten i siffran men skapar ett tomrum hundra gånger så stort. När jag alla dessa gånger under de här veckorna har åkt förbi ditt hus har jag inte kunnat låta bli att märka hur det liksom har ekat en slags grå tomhet runt ditt hus. Likt ett osynligt kraftfält har den omgivit de klara vita väggarna. Gamla Uppsala har liksom påverkats av din frånvaro. Det har tappat lite liv. Tappat värme, den värmen som bara kommer när du låter dina mungipor fara ut i ett ljuvligt och gudomligt leende som får varje varelse att tappa andan.

Min saknad blir större för varje minut och den kommer inte sluta att slita i mig föräns du kliver in genom min dörr och låter ditt bubblande skratt fylla hela huset och hela mitt hjärta.

hade dessa två muppar hos mig i går kväll

Det faller här. Uh. Dagarna flyter på och solen skiner så härligt att jag bara vill steka dagarna långa.

Andra dagen på nya jobbet idag. Det går bättre och bättre och jag börjar kunna jobba en del självmant i kassan nu. Flottigt och svettigt är det på Donken men jag gillart.
Fick en smart tanke att ta med cykeln på tåget till stan och cykla från stationen till jobbet och sedan ta den på samma intelligenta sätt tillbaka. (Eller okej, det ar mamma som kom på det... men det spelar ingen roll) Det gick i alla fall som smort enda tills konduktören, efter jag visat upp mitt kort inne i tåget, plötsligt kommer tillbaka och förklarar att det kostar 40 extra kronor att ha cykeln på tåget. Jaha... Tji fick jag. Det var bara att pröjsa. Skönt med lite extra oväntad action i vardagen ibland. Och ni måste bäl ändå hålla med att det vore oförnekligen en enastående syn att få se storvreta-ellinor komma cyklandes mitt i stan med en vilsen rynka mellan ögonbrynen. För mer info fråga Judit som fick en glimt av det från andra sidan bussglaset.
Ännu mer action var att komma när jag skulle hem och det inte fanns plats för mig och cykeln. Det var bara att vackert sätta sig på cyklen och pallra sig hemåt. Benen var lite sådär halvt döda efter 5 timmars arbete och en cykletur på 2 mil.

Jag lever. Känns underbart!