En stol och en filt på altanen och det blir alldeled för mysigt. Det luktar friskt och kallt men ändå fuktigt, så där som bara en för tidig sommarkväll kan lukta.
Jag är varm och allt annat kallt.
Ljuset inifrån husen får det att se helt kolsvart ut ute och jag stör mig lite på att mörkret ser så mörkt ut men känns så ljust. Som om kvällen bara luras. Och för en sekund känns allting fel, och jag känns malplacerad. Men sen kommer regnet och jag kan inte tysta min själ. Det regnar lite mindre och lugnare nu än förut, men det regnar och alla mina sinnen slapnar av. Det regnar över min törstande själ och på några sekunder tappar all musik sin melodi. Den känns plötsligt fånig och sne. Tonerna förlorar greppet om hela omvärlden och faller ner i en djup grop.
