fjodors

Börjat på ett nytt projekt. Texten som ligger i min tanke är något jag hörde för ett par veckor sedan och lyder: "beauty starts in your heart, not in your mirror". Min första tanke var att se tjejen bakifrån och ha ansiktet speglandes i en spegel. Tyckte det blev lite för mycket hår så bestäde mig för att göra en lite mindre spegel att hålla i handen. Tycker inte det ser jätte bra ut så jag behöver lite hjälp. Vad tycker ni? Ska spegeln i handen vara med eller ska jag bara skriva texten "beauty starts in your heart, not in your mirror" lite snyggt bredvid?

"Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde son för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad, utan ha evigt liv."
Amen

En av Bibelns absolut bästa verser som helt enkelt förklarar Guds djupa kärlek till oss människor.

Lämna aldrig min sida, utan dra mig närmare dig. Forma mig efter dig Gud.

Tillbaks till bloggandet. Har verkligen inte orkat sätta mig och skriva de senaste dagarna, trots att det bara regnat och regnat och det egentligen är då som det är som mest lockande att låta fingrarna dansa över tangentbordet i ett flöde.
Midsommar har inte varit något speciellt firande runt för min del, drog ut till Marielund igår för att träffa fina vänner. Det blev grillning och bad med flera olika familjer och sedan kom min mor och far, med syrran och åt med oss. Mycket trevligt. Sommarn rullar på och jag har hittat på så mycket att det knappast känns som att bara två veckor har passerat. Fast det är ju endast positivt i och för sig, ju mer tid desto grymmare sommar.

Har en stund för mig själv

Har träningsvärk från topp till tå! "Kompistränade" med Nellie i morse på Sats. Bodypump. Jag var nybörjare, alla andra stammisar. Jag tror jag fattar varför allas blickar var just på mig...
Efter att inte kommit igång ordentligt efter min skada och operation och efter ett slött uppehåll i ett par veckor kändes det mer än skönt att få känna musklerna arbeta sig trötta igen. Armarna skakade, benen värkte och jag kunde känna blodet pulsera genom mina ådror. Pulsen ökade och snart trängde svettdropparna fram som små diamanter i pannan. Det är svårt att beskriva den härliga känslan. Jag kommer fortsätta med det här!

Första utbildningsdagen på nya jobbet avklarad. Gick dit med nervositeten bultandes i halsen men det visade sig bara vara genomgång av kläder, regler etc etc. Ser verkligen fram emot att få börja, otroligt trevliga tjejer och killar som var på gonomgången idag!

Klev ur sängen innan tuppen gol idag. 7.00 inkluderat en halvtimmes försovning. Helt galet, på ett sommarlov, jag vet men jag skulle nämligen ut till sjön för lite mysigt fiske med syrran och far. Mysigt var det ungefär i två knappa timmar, sedan hade kylan krypit sig så långt in under kläderna att det inte var kul längre. Syrran fick en riktigt fin feting fisk som vi ska laga middag av idag. Blev ingen sushi som jag ville, men men..

Någon sa en gång till mig att man inte kan fånga ett ögonblick. Att sången som stjärnorna sjöng för en sekund sedan nu är bortblåst med vinden. Jag famlar efter ett grepp om de vackra stunder som flutit genom min vardag på senaste tiden med hittar inget fäste. Jag kippar efter andan i det kyliga vattnet men mina armar vägrar bära mig. Jag kan se ljuset där uppe. Det värmer mig fortfarande, hjälper mig fortfarande att andas. Men jag vet att stunden kommer då jag inte längre minns ljusets färg och inte längre kan känna värmens sköra smekning.
Man kan inte flyta på samma ställe för alltid. Man rör sig hela tiden, är ständigt på väg och längs strömmens väg kommer jag hitta nya andningsluckor och unika paradis. Jag kommer finna mig till rätta och flyta obemärkt. Ofta kommer jag också få kämpa för att hålla vattnet utanför lungorna. Kämpa för att inte sjunka.

Vid sidan av floden går en ängel, beredd att rycka in, när mina fingrar inte lyckas gripa tag om livet. Med en mild och passionerad kyss kan värmen återvända. När våra andedräkter möts och två andningar blir till en kan jag få dras tillbaka till gamla stunder och plocka fram alla de minnen jag försökt spara i en glasburk längs den tysta vägen. Då kan allt åter spelas upp på filmduken och laga hjärtats alla hål. Då kan sorg och glädje bli ett. Men ögonblick kan inte hållas, de går inte att greppa. Lika fort som de kom har de åter släppts iväg för att leka med vindens hårda pustar. Likt en suck måste den fly. För precis som vi människor måste andas så behöver även minnena sitt syre.

Dessa senaste dagar har överrumplat mig så mycket att jag inte kunnat hämta mig ordentligt för att sätta mig ner och skriva. Egentligen är jag mer slagen med häpnad idag än någonsin efter en dunder grym födelsedag igår men jag ska göra mitt bästa för att få ner några rader.

På golvet bredvid sängen ligger en liten hög med underbart fina paket. Stora och små, med en overklig glans som kommer någonstans från det undermedvetna. De är fyrkantiga på utsidan men på insidan är de så mycket mer. De är inte givna med tvång eller tvekan utan det är gåvor direkt hjärtat på mina vänner. För det mesta brukar inte presenter våra så viktiga eller så märkvärdiga. Det är mycket mer betydelsefullt att ha vänner vid sin sida som brysr sig och som älskar. Det ger så mycket mer. Igår fick jag med egna ögon se  att mina vänner inte bara bryr sig, de anstränger sig verkligen för att visa det också, och det är en fantastisk gåva! Gåvorna som nu vilar i mina händer var fyllda med så mycket kärlek och omtanke att inte bara mina ögon utan även mitt hjärta fällde en lyckans tår.

Det är inte ofta man får vara med om en sån här födelsedag som jag fick igår. Då vänner står i dörren, tidigt på morgonen, bara för att fira någon så simpel som mig, när värme hänger likt en vakande örn i luften och när det känns som att härligheten skulle kunna pågå i evighet. Ni sa själva att ni ville ge mig något att minnas och jag kan med stor glädje erkänna att ni lyckades. Kära vänner, det här var helt klart den allra bästa födelsedagen i mitt nu 16 åriga liv.
Tack.

Det är slut nu. Över. Grundskolan har nått sin ände. Vi har sagt farväl i över en vecka nu och fortsätter med det så länge vi bara orkar.
Jag försöker hålla tårarna inne men efter allt ni har gett mig, 9c så känns det helt enkelt overkligt att vi nu inte längre är en och samma enhet skriven på papper. Pappret kommer bli sönderrivet, bortkastat och glömt men ni kommer alltid att vara inristade med kärlek i mitt bultande hjärta.

Resan till Åland är en resa att placera i minnen-att-apara-för-livet-facket. I allt vi gjorde, aktiviteter som tidsfördriv, rådde en skön frid och en varm kärlek. Skratten var en välkommen gäst med jämna och korta mellanrum, och ett lyckligt diskret leende skymtade ständigt i varje mungipa. Varje person som var med i truppen njöt till max av fyra härliga dagar tillsammans med de allra bästa vännerna. Jag tror att alla kan instämma i att det va ett oslagbart slut på en oslagbar skoltid. Men bara för att grundskolan tar slut betyder det inte att vår vänskap tar slut. Nej, jag tror att den kommer att hålla in till döden, och i en evighet tillsammans i himlen. Hur långt ifrån varandra vi än vandrar här på jorden så har vi lagt en bra grund med vänner att stötta och bli stöttade av när tiden banar sin väg för oss. Ett slut för den här eran betyder en start för nästa, en början på nya äventyr. Nu ger vi oss ut på nya äventyr, själva men tillsammans.