fjodors

Nu är det äntligen dags igen, världsklass möter världsklass. Världsbäst möter världsbäst. Ronaldo möter Messi. Stämningen är så laddad att man nästan kan ta på den och tittarna är mycket förväntansfulla. Vad ska el classico bjuda på ikväll? Vad somhelst kan hända. Vem somhelst kan vinna. Men som det stora Ronaldo fan jag är har jag alltid följt med Ronaldo i sina alla hörn och kanter och i kväll finns det inget annat än vinst på kartan.

Fick klagomål om att jag inte tagit hand om bloggen på sistone. Men vad ska jag säga, påsklovet tog mig med storm. De var så när som sommar i luften och våran mysiga och näst intill vindstilla altan på framsidan var mycket uppskattad. Gassade under solens smekning tills jag blev alldeles röd om stjärten. En av mina många ovanor, klarar inte av att ta det bit för bit och få en jämn bränna. Man får ju slå till när solen väl kikar fram bakom molnen, sen får man väl skylla sig själv om man inte har några ben kvar efter.. Men det är en annan femma.

Förutom att jag suttit och kladdat på två nya tavlor under lovet (vilka nog kommer upp inom kort) förlorade jag mig själv i min bok: "Mellan Raderna". Den har bokstavligt talat klister på sidorna och som är tusen gånger roligare än första anblicken tillåter den att verka. Hett tips för en ljummen sommarkväll! Har dock inte läst ut hela men de allra sista kapitlen stoppar jag nog i mig innan läggdags om jag har tur.

Så för att sammanfatta.. Jag är tillbaka!

Rastlösheten har alltid följt mig som en mörk skugga under livets rutt. Hur mycket jag än försöker med att sysselsätta mig, läsa en bok, hoppa på stolen, brottas med syrran, hoppa på en stol igen... så sitter jag ändå där och petar i smulorna när eftermiddagen drar sig mot sitt slut. Kroppen är trött, huvudet är tomt och trots att musiken spelar på högsta volym kan jag inte få bukt med den ekande tystnaden som tycks slå lock för mina öron.

Den där bubblan av rastlöshet som attackerar så fort en liten lucka av fritid ger ifrån sig en glimt hade jag tänkt spräcka med ett jobb till sommarn. Känns som en bra idé, zombie-elli står vi inte ut med en sommar till.
Tills dess får jag se till att packa schemat fullt av roliga kvällar. Hade tänkt att följa upp gårdagens trevliga kväll tillsammans med fint sällskap med ännu en dunderkväll i Slavsta.

Efter tre timmars plåga och pina glimtar vårens varma färger i en ljusare nyans nu även på mitt huvud. Syns inte jätte bra, bilden visar en mörkare färg än i verkligheten, men men..
Risken att ta fel på mig och syrran nu är alltså större än tidigare. Kolla lite extra noga innan du hugger tag i henne, eller om det är jag, vem vet.

Fick ha en sån där jätte baby-mössa på mig. Ursnyggt inte sant? Kanske tar den till skolan någon dag, vi får väl se..

Äntligen klar med min bild. Kvalitén på fotot är uselt men det gör det samma. Målad med kärlek.

Det krävs minst en ångestfylld timme innan man har skalle nog för att ta på sig joggingskorna och kliva ut genom ytterdörren. Minst.

Lunkar långsamt gatan fram. Vårens ljumma andedräkt smeker lätt mitt ansikte. Solen kikar fram bakom molnen och värmer upp mitt frusna hjärta. Rätt som det är når en förskräcklig mening mitt öra. "Det är alldeles för varmt ute" För varmt!! FÖR varmt! Nej vet hut, här har vi gått och frusit arslet av oss under overkligt långa och kalla vintermånader. Ohyggligt kallt har det varit. Men nu är det för VARMT! Skärpning! Kärlekens månad har anlänt med all sin prakt, årets bästa månad. Låt oss nu, kalla och stela som vi är, få tina upp tillsammans med den.

Kom helt av spåret om tankspriddhet jag var inne på för några dagar sen. Tar upp det igen alltså.

ULLA SKULLE TANKA
Bor på landet och skulle åka för att tanka. En mil till bensinstationen. Väl där går jag in i affären för att handla, när jag ändå är vid en affär. På hemvägen tar bensinen slut.
Ulla, Kalv.

Ett typiskt fenomen. Man har något viktigt i sikte, t.ex., nu ska vi tanka. Framme. En sidosväng skadar väl inte, jag kan ju slå två flugor i en smäll. Och där, mina vänner, och kära tankspridda, tar de inre sinnets funderingar vid och man är fast.
Professor i klinisk neurofysologi, Lennart Widén uttryckte sig i saken att: "Tankspriddhet. Det är mycket bra. Det är en förmåga att skärma av sig och fokusera på den inre verkligheten" Så den grad, kan tilläggas, att vi ibland glömmer den yttre verkligheten. Glömmer vad vi har i åtanke för att vi helt enkelt sugs in i en bubbla av problemlösningar och grubblerier. Eller helt enkelt vanliga vardagssysselsättningar. Ibland räcker det med att någon kommer fram och småpratar lite med en och vips så har tankarna bytt bana och så är man på väg och ta en fika med soppåsen i handen.

Ofta, ja alltså varje morgon då, springer jag 70 varv från huset till bilen, bilen till huset, till rummet, toan, rummet, köket, rummet, tvättstugan, rummet, rummet, rummet för att få med allt som ska med. Mobil, busskort, jaha juste väskan ska med också, men vart är boken, jag la ju den här..., nyckeln också. Vänta min klubba!! Jag måste ta och uppmuntra min mamma lite mer för att hon står ut med mig varje morgon.
Hon brukar säga att jag ska lägga i ordning allting kvällen innan. Men det brukar jag glömma..

Måste bara tipsa om den här låten. Till alla er rockfantaster som vill koppla av en stund till rocken med det bästa budskapet; här ska ni få se.
Skillet är en kristen rockgrupp med riktigt skönt sound och sjukt bra texter. Titeln säger allt, se här bara: "Better Than Drugs". Bra va! Det är vanligt, speciellt inom kändisvärlden, att man när man mår dåligt söker sig till droger och alkohol. Här sjunger de om något som är tusen gånger bättre, Gud. När livet suger och det är kallt ute, när allting rasar eller när gråten bultar inne i magen så finns vår Gud där med en öppen famn, alltid redo att ta emot en skakad själ. Vad som än har hänt, hur mycket man än har strulat till saker och ting, strömmar det alltid tonvis av kärlek från Honom. Det enda man behöver göra är att säga "Jesus kom, jag behöver dig" så är han där med en bamsekram omöjlig att jämföras med. Skönt att vi har en Gud som älskar alla oavsett vad.

Ta nu och lyssna på den här.

Gillar när pastorerna är på helspinn på fredagskvällarna. Anthon som studsar omkring och drar skämt som får oss att kikna av garv och samtidigt lyckas få med de djupa budskapen som träffar rakt in i hjärtat. Han är alltid glad till sinnes och har himla mycket energi. Igår fick vi en tur vi bakom kulisserna och jag kunde förstå varför:

Hebr 1:9
Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Jag är där igen. Nära på att missa hållplatsen för att ha försjunkit in i en mystiskt värld full av olösta gåtor. Jag är Daniel igen. Långsamt driver jag omkring på barcelonas dunkla gator i nattmörkret. Bea är med mig i natt, vi går tysta och förväntansfulla fram och klappar med det stora kalla lejonhuvet mot porten. Vi står nära och spänningen ökar. Porten öppnas, Isaac suckar, som vanligt. Kallar mig galen och släpper in oss. De Bortglömda Böckernas Gravkammare lika mörk, lika vacker och lika mystiskt som förut. Vi kliver in i labyrinten för att snart försjunka in i hylla efter hylla med urgamla böcker, döda men ändå levande. Så vackra. Bussen svänger åt höger, de hårda pärmarna stängs långsamt, med mig kvarglömd där inuti.

Sprang in i ett jätte stort skissblock förra veckan. Kunde inte motstå att köpa det. Gillar när man kan bre på rejält med stora teckningar.

Plockade även på mig ett par penslar på vägen igår. Det kostade mig både bussresan och alldeles för mycket pengar.

Ni får kommentera lite nu och då. Lovar.

Första april, dagen man inte ska lita på folk. Eller i alla fall inte på mig. Jag älskar verkligen den här dagen, då det är fullt tillåtet att skoja på andras bekostning. Något som inte är lika populärt de andra 364 dagarna på året. Lyckades lura i min kära Cornelia att plattången fattat eld i fönsterbänken och papperna runt om för att jag glömt den på hela dagen. Sen så låter det ju inte så osannolikt att en sån sak skulle kunna hända hos mig, men det är en annan sak.


Förväntade mig faktiskt ett skämt från skolan idag. De brukar vara ganska finurliga den här första dagen i fjärde månaden. Ibland får vi helt plötsligt håltimme och ett jubel bryter ut i korridoren men avbryts snart av en skadeglad lärare. Ett år delades det ut godis i matsalen. eftersom vi var fullt medvetna om vilken dag det var skrattade vi morskt och tyckte vi var mäkta smarta som inte gick på den lätta. Man är ju inte dum liksom... Det visade sig sedan att det hade på gått ett livs levande godisregn i matsalen under lunchrasten. Skrattar bäst som skrattar sist...