fjodors

Klockan är halv åtta och jag hade bara en lektion idag. Idrott. Eller idrott och hälsa måste jag nog säga då det totala innehavet av faktiskt idrott (bollsport) ligger precis vid knappa nollstrecket och kippar efter andan. Det är mer hej o hå vi leker pepparkakskull och dansar showdans.
I alla fall. Lektionsstart klockan halv tolv idag då men jag var i skolan halv nio istället av någon anledning.
Sen var det WORD möte där vi bland annat smutskastade den uttjatade vintage stilen och pratade om gammal ost och ruttna ägg.

Klockan är halv ett och teven står på med lågt ljud i sovrummet. Allting sover. Bara min sänglampa lyser svagt bakom min rygg. På golvet står den tomma skålen jag nyss åt flingor och mjölk i. Nattmat, det bästa jag vet. Har inte varit hemma på femton timmar och jag förundras över den känslan att komma hem. Att komma hem efter en riktigt lång dag till ett rum som är precis som när man lämnade det (Totalt kaos alltså..)

 

Skola till skola från tio till fyra och jobb från fyra till elva. Hur det där gick till orkar jag inte förklara men det löste sig på ett moget och vuxet sätt. Nu är det teve från tolv till ett och läsa från ett till sömnen. Sova ska jag göra från sömnen till evigheten, tack för mig.

A så va va klockan snart tolv igen då. Fattar inte hur jag ska greja det här med att lägga mig i tid. Det är så mycket skönare att sova i skolbänken än hemma på kvällen.

 

Men för att kort summera min helg i stockholm, som var både lärorik och jätte kul, kan jag berätta att jag var på kick-off med KDU som jag gick med i nu i somras. KDU är KristdemokraternasUngdomsförbund.
Jag blev otroligt varmt mottagen och välkomnad in i ett grymt härligt gäng. Så blev det en helhelg med politik, värderingar och en hel drös med namn att försöka minnas.

Några intressanta talare var inbjudna att prata och den nya kampanjen "mitt hjärta är blått" presenterades.
Jag satt med spetsade öron och gnistrande ögon när Nima Sanandaji berättade om iranska invandrare som flyttat till sverige, satt standarden på arbetsplatsen och blivit mycket framgångsrika. Sjukt bra. Tiden går snabbt när man har kul och timmarna sprang bara om mig.

 

Sista dagen på sommarlovet passade vi på att pressa ut det sista som fanns kvar av sommarmyset. Vi drog en middag på Kungshallen och bio på det. Sist men inte minst hängde jag och Petra lite på stationen i märsta eftersom vi glömde hoppa av pendeltåget. Men den historian får vi ta en annan gång. Bra. Helg.

Hur känns det att vara tillbaka nu då? Frågan som varje lärare glömmer att glömma bort och som är så dum att den alltid skapar en konstig stämning i klassrummet. Hur KÄNNS det? Vad tror du.
Frågan som tar död på konversationen.
 Eleven drar en lögn. För det mesta. I vissa fall bara en vit sådan. Läraren nickar, härligt att det är kul att vara tillbaka! Kanske ber hon en tyst bön i hopp om att det är sanning och inget annat hon hör medan vart enda ansiktsuttryck talar för raka motsatsen. Vilken gymnasieelev kan med handen på hjärtat säga att man det känns SKÖNT att vara tillbaka i skolbänken? Ärligt talat.

Okej sen kan man definiera elevens svar "bra" på olika sätt och jag kanske tar i lite väl. Men lite krydda på historien lockar sägs det, så varför inte vrida några extra varv ibland. För analysens skull.
För visst finns det många positiva saker med att börja skolan igen. Och visst är de fler än de negativa. Och visst är de svåra att se. Svåra att uppskatta. Och visst älskar vi av någon underlig anledning att kika genom det trånga nålsögat och blicka rakt in i tristessen i stället för att se det vackra runt om kring. Visst är vi puckade...

Idag har jag halva dagen ledig. Börjar jobba kl 16, vilket är både skönt och irriterande. Gick upp tidigt för att få hela morgonen på mig att försöka "fånga dagen", vad det nu betyder.
Ett par soltimmar och ett och annat försök att komma tillfreds med mig själv. Några kapitel ur olika böcker som ska ge mig en knuff i rätt riktning. Lagade nyttig mat och försökte förstå mig på min egen kapacitet. Vilket bara var slöseri med tid eftersom jag är totalt ofullkomlig i mig själv.
Nu är det en timma kvar till tåget går och jag fikar och lyssnar till Lisa Bevere som predikar om att vara farlig och fullt vaken och jag tror ändå att jag till sist funnit mig till ro den här sista vardagssommarlovsmorgonen.
Inte tack vare mig själv, utan tack vare Honom som är störst och som bor i mig.

Så där. Då var ännu en sommar avklarad. Eller ja, avnjuten. Sen var det ju det där med att kunna slappna av på sin semester..
För ovanlighetens skull har jag, mellan jobbpassen, suttit mycket hemma själv. Bara suttit. Försökt göra det som alla andra verkar göra; njuta. Men jag har insett hela den här grejen med att njuta av semestern är bra överromantiserat. Helt bortom gränserna överdoserat med förskönade ord och för skarpa instagram-filter. Var finns egntligen lugnet. Tror jag kände mig mer avslappnad i smutsen på festivalen frizon än en enda av mina svenska sommardagar jag försökte mig på med en bok i solen.
Så det kanske ska bli lite skönt ändå att börja skolan igen. Få lite struktur i vardagen. Ha snäppet för mycket att göra och känna sig "nyttig" i stället för bara "avslappnad".

Men skolan kommer ju alltid vara skolan, och sommar alltid vara sommar. Och skolan kommer aldrig vara lika uppskattad som sommaren. Av någon dum anledning för skolan är vettig och sommaren dess motsats.

Hur som helst så tror jag innerligt på att tvåan kommer att vara ett mer givande och inspirerande läsår än ettan har varit. I vilket fall så kommer jag vara det. Mer Givande och Inspirerande.