fjodors

Alarmet ringde klockan tre, natten till onsdag och de tre timmarna av sömn jag fått kändes som ett skämt. Reslusten rasade i samma sekund jag vaknade och jag ville inget hellre än att få somna om och aldrig vakna. 

När mamma två timmar senare vinkade av oss i incheckningen kändes allt som ett ännu större skämt, det var nästan skrattretande hur surrealistiskt allting var. Vetskapen om att jag inom loppet av 14 timmar skulle befinna mig i USA och där ag inte skulle sätta min fot i Sverige igen förns fem veckor.