fjodors

Hajking fick en helt ny betydelse för ett par dagar sen när vi tog oss ut i skogen för att vandra. Det hade regnat i två dagar så lera fanns et gott om. Vi halkade omkring rätt mycket och jag hann tänka många gånger att det inte var den bästa dagen att gå på hajk innan jag insåg att det hela var planerat. Vi SKULLE glida omkring i leran. 

Vi tog oss ned för den gröna dalen, ned i floden. Strömmen tog oss med på en resa där gigantiska träd och vackra buskage höjde sig till höger och vänster. Vattnet var brunt och smutsigt och luktade jord. Det var precis som på discovery channel förutom att det inte fanns några alligatorer som simmade omkring med oss. 

Efter att ha stannat vid en höjd i dalen för att hoppa och dyka tog vi oss tillbaka. Hade jag vetat vad som väntade hade jag nog inte tagit på mig mina nya shorts som numera är rätt bruna. Vägen tillbaka var våt. Den var lerig. Och den gick UPPFÖR. Leran täckte alla kroppsdelar och skrubbad många knän men den producerade mer skratt på en kväll än hela resan hittills sammanlagt. 

 

Det är fortfarande så overkligt att vara här, naturen är så annorlunda, värmen är annorlunda. Människorna, annorlunda. Jag älskar det.