Veckan fortsätter. Andra dagen är i full gång och alla skriver så det ryker. Jag är inne på min andra uppgift som blir en notis på ung-uppslaget.

Förutom att få sitta med på möten och lära av jobbande journalister har vi bland annat kört vilse i Uppsala i jakten på Universitetet. Det tog ett tag att komma in i rytmen (och med det menar jag att svänga åt höger när det är höger och vänster när det är vänster). Att sedan hitta en ledig parkering utan avgift tog också sin tid... men de många skratten gjorde mig gott och det har jag Ruth att tacka för.

Annars då?.. Jo, här på morgonen fick vi njuta av lite zumba uppvisning medans vi njöt av vårt tio-fika. Kände hur det ryckte i musklerna efter två dagar framför en dator.
Upptäckte just att jag tagit helt fel på datum för minnesdagen av förintelsen. Men vi får säga att jag tjuvstartade lite då...

Och så var det dags för niorna att ta sig i kragen och leka vuxen i en vecka. För min del har jag tagit mig upp på en nivå ett antal trappsteg högre upp än i fjol då jag satt i en avdelning på Bauhaus, sorterandes järbitar i alla möjliga former och färger. Till min glädje tog tidningen Världen Idag emot mig som praktikant och jag kan inte vara mer nöjd! Människorna är hur trevliga som helst och fikat är riktigt gott (!) 

Jag har redan fått ta tag i en intervju om Vintage-pälsarnas utveckling. Mer än så tänker jag inte avslöja...
Nervösa lilla jag skakandes med pennan och pappret i handen. Behöver en liten spark i baken då och då.

Snart väntar ett besök på högskolan tillsammans med min handledare som även är journalist. Spännande! Detta är klart ett jobb jag kan tänka mig !

 

200 000 - 500 000 romer.
3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar.
2,5 kristna polacker.
ca 6 miljoner judar.

Samanlagt är detta omkring 13 miljoner människor som mördades i koncentrationslägrena under andra världskriget. 13 miljoner oskyldiga människor som sköts ihjäl och slängdes huller om buller i stora massgravar. 13 miljoner oskyldiga människor som tvingades klä av sig nakna och stå i långa eländiga köer i väntan på att få kliva in i en kammare som sedan skulle bli deras död.

13 miljoner människor, mördades av denne världskände men hatade Adolf Hitler. Med judeblod rinnande i hans egna ådror och med ett hjärta hårt som sten satte han igång ett massmord utan dess like. Vilket hat, vilken grymhet.

Ta nu detta antal mördade och tredubbla, fyrdubbla, TIOdubbladem. Vad får vi? Vilka får vi? Jo detta är alla människor som stod tysta och såg på medans judar runt om tillfångatogs och avrättades. Fegt? Ja.

I nyheterna hör man att "på gatorna i Malmö ropas Död åt judarna!", "Judarna tvingas fly Malmö", "Judehatet ökar" och "Attackerna mot Israel fortsätter". I skolor i andra länder lär man barnen att förintelsen aldrig har ägt rum. Det finns ju levande vittnen gripandes!! 
Nu har vi till och med fått in ett främlingsfientligt parti i vår riksdag!
Dags att stå upp och säga ifrån eller ska vi stå och se på som "alla andra" gjorde under massakern 1900 talet? Nej minsann låt oss berätta om det som en gång hände. Låt oss påminna varandra om att det aldrig mer får hända. Låt oss ta ställning i frågan om mångkulturen i vårt land, och låt oss stå stå för åsikten om att alla är lika mycket värda, och att ingen har rätt att ta Guds roll i att bestämma över liv och död.



Vad är detta om inte trovärdiga bevis?
Det är något alldeles speciellet med att resa utomlands. Den där lite pirriga känslan som kommer smyger sig fram någonstans inifrån magen, medans man drar rullväskan efter sig, in på arlanda och sedan ut i ett helt annat land. Förändringen från välkänt till okänt. Invånarna som stirrar en sekund för mycket, "Vad var det där?" och som tillåter sig själva att stirra en gång till "Marsianska?" (det är väl så svenska låter i anrdas öron?...)

Hur som helst. Vad jag försöker få fram är att jag är så himla sugen på att åka ut och resa!! Tyskland i fjol var en upplevelse!


Gymnasievalet gör mig galen! Knäpp! Helt väck! När mitt huvud äntligen hade börjat tagga ner och låta mig leva igen så börjades det igen med allt tjatter om gymnasieval och skola hit och dit. Men nu, ÄNTLIGEN, tror jag att jag har bestämt mig. Humanistiska ska det bli. Språkinriktning på Katedral. Där specialicerar man sig på språk (wunderbar!!) tyska och Italiano blver det, si, man lär sig om olika kulturer och studerar människans språk. Dessutom kommer jag också läsa Latin (!) Hur coolt är inte det?

Men än så länge kan jag inte förvänta mig att lugnet har slått sig fast. Fler gymnasiemässor väntar vilket betyder fler rektorer som vill ha just mig i sin skola..eh.. Än är jag inte trygg. Än är VI inte trygga. Nior, håll i er så ni inte blåser av stolen.

Men fram till dess att vi går ut grundskolan och skiljs åt i olika världar låt oss ta vara på den ljuva tid vi har kvar tillsammans. Det är underbart att få gå med en så fantastisk klass och årskurs. Visst låter det bra? Ni är fantastiska!


Mina nya, dyra (och ursnygga) vinterkängor är som gjorda för slaskvädret. Perfekt temperatur så att jag varken fryser tårna av mig eller producerar oceanstora pölar av fotsvett för tårna att simma i. Men dock är de inte lika lämpade för den oändliga inlandsisen som plötsligt tagit över alla Uppsalas gator. Måste ha vart himla kul att se mig gå hem idag. Ena sekunden är man lugn och sansad och traskar helt lugnt och tyst och svenskt gatan fram. Andra sekunden far ena foten opp i axelhöjd medans den andre kämpar för glatta livet att hålla sig kvar på marken.
Och så där skiftade det, fram och tillbaka, hit och dit i cirka sju minuter. Eller okej tio om jag räknar till alla omvägar som det blev av att glida fem meter bakåt lite då och då.

Men det här kan jag stå ut med. Jag kan ta några fall med mina 174 centimeters höjd då och då. Plus fyra centimerters kängklack kan jag också ta. Jag är en van trillare och blåmärkena får mig ju bara att se lite tuffare ut.
Till alla er som innerligt och helhjärtat tror att våren är på väg, och som sjunger glada vårvisor i hjärtat, vill jag (med det roande syftet att röja undan allt hopp och all glädje som för stunden bubblar inom er) säga, nej, påminna er om att vi faktiskt fortfarande ligger och drar oss i början av Januari månad....
Ta det lugnt vänner, våren kommer när den är mogen.


Klockan blir 10. Jag vaknar, går till toan hämtar papper.
Klockan blir 10.15. Jag går till toan, hämtar papper..
Klockan slår 10.30 Fastklistrad framför teven måsta jag åter resa mig från min varma och sköna plats för att gå till toan och hämta mer papper.
Klockan blir 11. Pappersrullen börjar se lite liten ut... Mer papper!!!
11.10 P
11.15 A
11.20 P
11.30 P
11.40 E
11.50 R 
12.00 T
12.01 A
12.02 C
12.05 K
hela   !!
gripandes
dagen!!

Du förstår kanske eller kanske inte det undermedvetna eller hyfsat uppenbara budskapet i dagens inlägg. Vilket som nu är fallet skriver jag för att varna er, håll er undan den djävulska förkylningen som smyger sig så oskyldigt in i huset och sedan vidare in i kroppen. Som sedan kväver dig och får varje muskel i din kropp att värka. Efter ett tag ligger man där helt utslagen i soffan.
Varfööör blåser man alltid bort de tankarna som kommer den första och möjligtvis andra dagen att "Nää.. det är nog inget" eller "Jag är inte sjuk, lite snuvig bara" HA! Viruset tog just ledningen.
Då ska man ju tydligen ta en massa eländig medicin som C-vitamin, esperitox, kanjang eller liknande.
Det dumma är att jag antingen börjar ta dom försent eller så ger dom ingen värkan. Min stolthet pekar på det sistnämnda men jag tror att sanningen kanske kan ligga i det förstnamnda.. Men bara kanske...
Kanske är det något fel på mig, kanske är jag imun, eller så värkar medicin helt enkelt med motsatt effekt på mig. Vem vet.

Innan du går härifrån med en tyngd på dina axlar av min självömkan skulle jag vara evigt tacksam om du slängde in ett tips om hur man får sitt gripandes kassa imunförsvar att bygga muskler eller hur man bara håller hälsan över krisnivån..
Dom kallar mig gammelmodig. Jag lägger mig gärna inte för sent och går gärna upp tidigt. (Observera att definitionen av tidigt uttrycks ur munnen av en ungdom i sina allra bästa år och att tidigt då kan, för dig om som är medelålders eller till och med pensionär ses som på tok för sent) (Och om detta är din åsikt så hoppas jag att du inte tar illa upp att jag kallar dig gammal..)

Jag är inte partyprissen som är uppe hela natten och sover långt in på eftermiddagarna. Nej, jag gillar att hålla mig inom mina dragna marginaler och hålla påsar under ögonen på långt avstånd. Självklart kan jag inte låta bli att tänja på gränserna ibland och vissa gånger ser jag i fulla blindo på dessa disciplinförsedda linjer jag satt för mig själv. Som till exempel första dagen på det nya året tvåtusenelva, inte åker jag väl hem och sover mig igenom nyårsfirandet. Tvärt emot slog jag mitt tidigare rekord i att hålla ögonen arbetandes helanatten lång och eftersom nytt år bland annat handlar om att göra saker man aldrig gjort förut må jag säga att jag fick en riktigt bra start detta år. Jag var jag alltså inte hemma förens klockan åtta i morse.

Det bjöds på fika raketer och oslagbart umgänge i Gamla Uppsala tills klockan blev så mycket som halv fyra då vi tryckte in så många vi kunde i bilen och fortsatte det hela hemma hos Edward med film, pepsi max (!) och ögonlock som hela tiden kämpade för att orka några minuter till.


Nyårslöftena var ovanligt bra i år, inte bara mina. Jag hörde många bra löften och jag hoppas på att lyckas hålla mina i år. Så nu är det bara att kötta, 2011 NU KÖR VI!


Jula är elektronikens butik. Väldigt praktisk, men lite halvt gubbig sådär. Perfekt för en medelålders man att strosa omkring i en helt vanlig torsdagseftermiddag. Kanske inte precis den perfekta drömmen för två tonårstjejer i sina allra bästa år, som tycker att maskiner är prylar som hör hemma i männens värld, och som hellre vill åka in till storstan och shoppa än att hänga bland en massa gula reflexjackor, rutiga trädgårdshandskar och stora gräsklippare.

Tro det eller ej men shoppningsuget blev mättat ändå på en affär som denna när jag fyndade en supersnygg klocka i en liten vrå vid kassan. Och skivhyllan såg extra bra ut idag, fylld med skivor av alla olika slag - alla på extrapris. Jula har då det mesta. Kanske inte så dumt ändå..

Jag undrar om det är något svenskt med att alltid göra saker i sista sekund, vare sig det gäller att packa väskan, köpa vinterkläder eller i det här fallet att köpa julklappar. Varje år lovar man sig själv att nästa år minsann då ska jag vara ute i god tid! Men varje år gör man sig själv till åtlöje och skrattar åt att man åter igen försökte hålla ett löfte man visste att man egentligen skulle bryta. Jag har en stor armé av levande vittnen för detta, måna av mina goda vänner och familjemedlemmar.

Härmed ska jag sluta att sätta några dumma löften jag ändå kommer strunta i när det väl gäller. Så hejdå nu åker jag och köper julklappar.
Terminen drar sig mot slutet. Det bästa är att det tjuvstartas med lov redan en till två veckor innan lovet faktiskt har börjat. Det är chill, inga läxor, mer fritid. Längre lov tackar man ju inte nej till. Man skulle i och för sig kunna lägga sin fritid på något lite mer nyttigt än One Tree Hill men det är så ohyggligt bra program just nu! Ack du dator som håller mig i ett järngrepp. Tiden bara springer iväg medans program efter program efter program rullar på skärmen framför mina ögon. Fy det är så bra!
Gurka och dipp är framplockat. Syrran sitter bredvid. Matchstart om 10. Forza.
Det finns inget planerat idag. Schemat är tomt. Blankt. Vitt. Jag ska bara vila, sitta ner, ligga ner, inte anstränga en onödig muskel i min kropp. Tvn får stå på. Jag ska leta upp en bra bok. Musik i bakgrunden, ingen som stör, inga onödigt jobbiga tankar. Bara chill hela dagen.

Det blir skönt efter en usel lördag. Förlust. Uh jag vill inte höra ordet förlust igen. Kunde inte ens njuta av en mysig tjejkväll efter. Eller mysig och mysig..den var hysterisk, galen, höjljudd. Kaotisk. Inte nådig mot mitt 2387578kg tunga huvud.

Ger mig på denna. Hört att den är sjövild och hejdlöst rolig.
Den gemensamma drömmen och det vi alla längtar efter är att någon gång i våra liv få sticka fram vårt ansikte framför kameran och le vårt finaste leende för att senare några dagar se precis samma scen utspela sig i allmän TV över hela Sverige.
Klassfest igår, hela 9c samlades i soffan för att se när Veckans Kanin gästade Livets Ord. Drömmen var uppfylld, halva klassen stod där och såg dumma ut i Tv. Vilket liv det blev, halva Länna vaknade.. Det härjades och skreks kommentarer som " DÄR! DÄR MIN ARM, SÅG DU??!!" och "Mitt ben var med i tv!!!!". Kaotiskt.

Från mysig varm tevesoffa till hysteriskt snöbollskrig. Ja, det säger sig självt när idrottsklassen ska "leka" i snön. Vi hade snö i ögonen, nacken, munnen, håret, till och med i byxorna... Esther fick en snyting på kinden ch jag blev skallad i bröstkorgen. Här och var flög en hand upp i ansiktet på någon annan. Mysigt värre. Kvällen bestod bland annat av öronbedöande singstar och lekar, fika och myspys med lugn musik. Bezt.
Det är som att gå ute i ödemarken. Det liksom ekar här. Hohooo.. vart har alla inlägg tagit vägen på senaste tiden? Jag lägger all skuld på läxorna som nästan har käkat mig levande. Och sen så har jag kanske, vieleicht, möjligtvis glömt bort dig kära blogg.

Jag förstår att det kan vara jobbigt att varje dag klicka in här och se att "Åhnej.. inget inlägg idag heller." men de dagarna då det faktiskt finns ett färskt värmande inlägg går det en våg av jubel genom avlånga Sverige.

Okej kanske ine men jag kan garantera att det uppstår ett jubel från syrrans rum i alla fall. Så det här är för dig sis.
Jag gillar att man bygger om lite här och var och förnyar lite i Uppsala, men det börjar det inte gå lite till överdrift..?

Rondeller är en smart uppfinning. Tills Uppsala helt plötsligt fick rondell-noja och byggde nya stora rondeller med hundra meters mellanrum. Låt mig förklara det kort. På vägen mellan mig och skolan snurrar jag genom åtta olika rondeller. Snacka karusell. Stackars lilla tant som måste sitta bredvid mig i bussen när jag flyger på henne och tryker henne mot väggen var tredje minut. Rena rama italian-drivestyle på busschaufförerna numera också.

Så är det nu så att gränby byggs ut, superbra! Fler affärer tackar jag inte nej till. Och så stör det ju inte bilvägen heller. Men det ena leder till det andra och så rätt som det är har Uppsala har fått byggar-ryck igen och bygger om vart annat hus i boländerna. Detta betyder ooomväg och runt runt i ännu fler rondeller för att tasig till skolan. Bussen tar nu mera en omväg och hoppar över en hållplats vilken råkar vara just min hållplats vid skolan. Passande. Dissad hållplats.

Så Uppsala, chilla lite med byggandet. Vi vill gärna behålla lite av vår stad kvar.


Kära snö-slask-oväder jag skulle vilja be dig att försvinna och låta sommaren komma tillbaka.

När vi kom till hemkunskapen idag stod det tvättmedel och hinkar över hela bordet. Städdags. Uh. Vi skurade för våra liv och nu skiner hemkunskapssalen som diamanter! Dock stinker mina händer fortfrande av rengörnigsmedlet.

Ochnu ska jag ge mig ut i ovädret på innebandy träning. Ohyes!

Jag kan inte sluta lyssna på det här bandet. De är så sjukt bra. När de va här i Sverige såg man verkligen deras passion för Gud. Jag älskar deras glädje i Jesus och på vilket bra sätt de delar evangeliet.