Kom helt av spåret om tankspriddhet jag var inne på för några dagar sen. Tar upp det igen alltså.
ULLA SKULLE TANKABor på landet och skulle åka för att tanka. En mil till bensinstationen. Väl där går jag in i affären för att handla, när jag ändå är vid en affär. På hemvägen tar bensinen slut.Ulla, Kalv.
Ett typiskt fenomen. Man har något viktigt i sikte, t.ex., nu ska vi tanka. Framme. En sidosväng skadar väl inte, jag kan ju slå två flugor i en smäll. Och
där, mina vänner, och kära tankspridda, tar de inre sinnets funderingar vid och man är fast.
Professor i klinisk neurofysologi, Lennart Widén uttryckte sig i saken att: "Tankspriddhet. Det är mycket bra. Det är en förmåga att skärma av sig och fokusera på den inre verkligheten" Så den grad, kan tilläggas, att vi ibland glömmer den yttre verkligheten. Glömmer vad vi har i åtanke för att vi helt enkelt sugs in i en bubbla av problemlösningar och grubblerier. Eller helt enkelt vanliga vardagssysselsättningar. Ibland räcker det med att någon kommer fram och småpratar lite med en och vips så har tankarna bytt bana och så är man på väg och ta en fika med soppåsen i handen.
Ofta, ja alltså varje morgon då, springer jag 70 varv från huset till bilen, bilen till huset, till rummet, toan, rummet, köket, rummet, tvättstugan, rummet, rummet, rummet för att få med allt som ska med. Mobil, busskort, jaha juste väskan ska med också, men vart är boken, jag la ju den här..., nyckeln också. Vänta min klubba!! Jag måste ta och uppmuntra min mamma lite mer för att hon står ut med mig varje morgon.
Hon brukar säga att jag ska lägga i ordning allting kvällen innan. Men det brukar jag glömma..
