en förlorad själ
0kommentarer
Jag är där igen. Nära på att missa hållplatsen för att ha försjunkit in i en mystiskt värld full av olösta gåtor. Jag är Daniel igen. Långsamt driver jag omkring på barcelonas dunkla gator i nattmörkret. Bea är med mig i natt, vi går tysta och förväntansfulla fram och klappar med det stora kalla lejonhuvet mot porten. Vi står nära och spänningen ökar. Porten öppnas, Isaac suckar, som vanligt. Kallar mig galen och släpper in oss. De Bortglömda Böckernas Gravkammare lika mörk, lika vacker och lika mystiskt som förut. Vi kliver in i labyrinten för att snart försjunka in i hylla efter hylla med urgamla böcker, döda men ändå levande. Så vackra. Bussen svänger åt höger, de hårda pärmarna stängs långsamt, med mig kvarglömd där inuti.
Kommentera