- Tomas Tranströmer
- Tomas Tranströmer
Håller mig lugn på nåt sätt ändå i trängseln på tåget bland människor
Under en himmel grå
Och jag väntar, väntar och väntar igen
Kanske en himmel blå
Ovanför himmel grå
Kanske en himmel blå
Ovanför himmel grå
- Jonathan Johansson
Under en himmel grå
Och jag väntar, väntar och väntar igen
Kanske en himmel blå
Ovanför himmel grå
Kanske en himmel blå
Ovanför himmel grå
- Jonathan Johansson
Hur kommer det sig att hon inte längre ser oss.
Att hon varje dag passerar
Utan att offra så lite som en blick åt vårt håll.
Vad är det för något som krokar sig fast i hennes ögonglober varje morgon.
Vad är det hon skyndar så efter.
Varför rör sig hennes små oskyldiga fötter sig så hastigt.
Vad är det som fångat hennes sinne så
Att hon inte längre har tid att stanna upp och se hur vi sträcker oss efter henne.
Stanna upp och hör våra röster som ropar hennes namn.
Vad är det som har satt sin hov över hennes flygande tankar
Och fängslat hennes leende bakom lås och bom.
