why would i wait till i die to come alive
0kommentarer
När väckarklockan ringer halv sju på morgonen vill jag inget annat än att stilla dö bort i intet. Men när jag väl tvingat mig själv ut ur de varma lakanen och släpat mig själv hela vägen in till stan och in genom skoldörrarna är det faktiskt rätt kul .
Det är kul att lära känna människor. Det är kul att varje dag få ta del eller vara en del av någon annans liv. Det är kul att se människor röra sig i ren rutin genom korridorerna. Det är kul när läraren introducerar ett nytt ämne. Det är kul när folk kommer för sent eller gör bort sig (!). Det är kul att se på när halva klassen (ofta inklusive mig själv) slokar ihop i skolbänken, alldeles för trötta för att lyssna på läraren. Det är kul att studera den saliga blandningen av unika själar i matsalen. Alla med sin alldeles egen stil. Det är kul att se alla de blandade ansiktsuttrycken som skiftas med hundradelars mellanrum och tillslut flyter ihop i en enda röra. Som när man blandar kaffe och grädde. Det är kul när man lyckas få någon att le. Det är kul att lyckas fånga dagen.
Det är kul att lära känna människor. Det är kul att varje dag få ta del eller vara en del av någon annans liv. Det är kul att se människor röra sig i ren rutin genom korridorerna. Det är kul när läraren introducerar ett nytt ämne. Det är kul när folk kommer för sent eller gör bort sig (!). Det är kul att se på när halva klassen (ofta inklusive mig själv) slokar ihop i skolbänken, alldeles för trötta för att lyssna på läraren. Det är kul att studera den saliga blandningen av unika själar i matsalen. Alla med sin alldeles egen stil. Det är kul att se alla de blandade ansiktsuttrycken som skiftas med hundradelars mellanrum och tillslut flyter ihop i en enda röra. Som när man blandar kaffe och grädde. Det är kul när man lyckas få någon att le. Det är kul att lyckas fånga dagen.
Kommentera