Vårens ånga
0kommentarer
Idag kände jag för första gången i år den där riktiga vårkänslan. Inte den pirrande, kittlande som gör att man vill hoppa runt och tjuta, utan den som kommer före. Den som är frustrerande jobbig och lite äcklig. Den som kommer den där dagen då man kommer ut ur någon slags bedövande vinterkoma och upptäcker att man går omkring med på tok för mycket kläder. Ögonen öppnas upp igen och runt omkring märker man att folk har lämnat vinterjackan och de stora varma kängorna bakom sig. Vart man än vrider och vänder sig blandas glänsande skinnjackor med våren vackra färger. Har man turen med sig kan man till och med se en och annan t-shirt (med ägare) strosa omkring helt obedrövad. Den jobbiga känslan kommer först när man inser att man är den sista i hela Uppsala att upptäcka vårens varma andedräkt. Att man är den enda som fortfarande går och kånkar sig med en tio kilo tung, masugn på överkroppen.
Jag kom till insikt idag om hur jag alltid gör saker i sista tid och drar ut på allt intill sista möjliga sekund. Vare sig det gäller kläder som ska köpas eller att läsa klart den pågående sidan i boken innan dörrarna i bussen stängs och det blir en extra hållplats motionrunda. Detta är ett vanligt fenomen bland oss männiksor har jag hört. Skönt, då är jag inte ensam. Vad det beror på sedan, får vi fråga Gud om. men ibland är vi alldeles önödigt korkade kan man tycka.
Jag kom till insikt idag om hur jag alltid gör saker i sista tid och drar ut på allt intill sista möjliga sekund. Vare sig det gäller kläder som ska köpas eller att läsa klart den pågående sidan i boken innan dörrarna i bussen stängs och det blir en extra hållplats motionrunda. Detta är ett vanligt fenomen bland oss männiksor har jag hört. Skönt, då är jag inte ensam. Vad det beror på sedan, får vi fråga Gud om. men ibland är vi alldeles önödigt korkade kan man tycka.
Kommentera