I denna spegel finner jag mig lustig
2kommentarer
Någon sa en gång till mig att man inte kan fånga ett ögonblick. Att sången som stjärnorna sjöng för en sekund sedan nu är bortblåst med vinden. Jag famlar efter ett grepp om de vackra stunder som flutit genom min vardag på senaste tiden med hittar inget fäste. Jag kippar efter andan i det kyliga vattnet men mina armar vägrar bära mig. Jag kan se ljuset där uppe. Det värmer mig fortfarande, hjälper mig fortfarande att andas. Men jag vet att stunden kommer då jag inte längre minns ljusets färg och inte längre kan känna värmens sköra smekning.
Man kan inte flyta på samma ställe för alltid. Man rör sig hela tiden, är ständigt på väg och längs strömmens väg kommer jag hitta nya andningsluckor och unika paradis. Jag kommer finna mig till rätta och flyta obemärkt. Ofta kommer jag också få kämpa för att hålla vattnet utanför lungorna. Kämpa för att inte sjunka.
Vid sidan av floden går en ängel, beredd att rycka in, när mina fingrar inte lyckas gripa tag om livet. Med en mild och passionerad kyss kan värmen återvända. När våra andedräkter möts och två andningar blir till en kan jag få dras tillbaka till gamla stunder och plocka fram alla de minnen jag försökt spara i en glasburk längs den tysta vägen. Då kan allt åter spelas upp på filmduken och laga hjärtats alla hål. Då kan sorg och glädje bli ett. Men ögonblick kan inte hållas, de går inte att greppa. Lika fort som de kom har de åter släppts iväg för att leka med vindens hårda pustar. Likt en suck måste den fly. För precis som vi människor måste andas så behöver även minnena sitt syre.
Man kan inte flyta på samma ställe för alltid. Man rör sig hela tiden, är ständigt på väg och längs strömmens väg kommer jag hitta nya andningsluckor och unika paradis. Jag kommer finna mig till rätta och flyta obemärkt. Ofta kommer jag också få kämpa för att hålla vattnet utanför lungorna. Kämpa för att inte sjunka.
Vid sidan av floden går en ängel, beredd att rycka in, när mina fingrar inte lyckas gripa tag om livet. Med en mild och passionerad kyss kan värmen återvända. När våra andedräkter möts och två andningar blir till en kan jag få dras tillbaka till gamla stunder och plocka fram alla de minnen jag försökt spara i en glasburk längs den tysta vägen. Då kan allt åter spelas upp på filmduken och laga hjärtats alla hål. Då kan sorg och glädje bli ett. Men ögonblick kan inte hållas, de går inte att greppa. Lika fort som de kom har de åter släppts iväg för att leka med vindens hårda pustar. Likt en suck måste den fly. För precis som vi människor måste andas så behöver även minnena sitt syre.
2 kommentarer
judit
13 Jun 2011 21:56
Ellinor!! Har du skrivit det där själv??????
elin
14 Jun 2011 18:58
alltså Ellinor jag måste bara säga att jag blir så imponerad varje gång jag läser någon av dina fina texter! Du är grym!
Kommentera