Dear Nellie
1kommentarer
Kära vän. Två veckor har nu ödet låtit oss vara frånskilda. I två veckor har du schtekt på de heta italienska stränderna medan jag vandrat min väg på Uppsalas gråa gator. I två veckor har jag även gått med sorg i hjärtat, sorg på grund av saknad. Två veckor är liten i siffran men skapar ett tomrum hundra gånger så stort. När jag alla dessa gånger under de här veckorna har åkt förbi ditt hus har jag inte kunnat låta bli att märka hur det liksom har ekat en slags grå tomhet runt ditt hus. Likt ett osynligt kraftfält har den omgivit de klara vita väggarna. Gamla Uppsala har liksom påverkats av din frånvaro. Det har tappat lite liv. Tappat värme, den värmen som bara kommer när du låter dina mungipor fara ut i ett ljuvligt och gudomligt leende som får varje varelse att tappa andan.
Min saknad blir större för varje minut och den kommer inte sluta att slita i mig föräns du kliver in genom min dörr och låter ditt bubblande skratt fylla hela huset och hela mitt hjärta.
Min saknad blir större för varje minut och den kommer inte sluta att slita i mig föräns du kliver in genom min dörr och låter ditt bubblande skratt fylla hela huset och hela mitt hjärta.
1 kommentarer
Anonym
02 Jul 2011 21:27
haha synd för er :D
Kommentera