Flames of fire
2kommentarer
Det faller här. Uh. Dagarna flyter på och solen skiner så härligt att jag bara vill steka dagarna långa.
Andra dagen på nya jobbet idag. Det går bättre och bättre och jag börjar kunna jobba en del självmant i kassan nu. Flottigt och svettigt är det på Donken men jag gillart.
Fick en smart tanke att ta med cykeln på tåget till stan och cykla från stationen till jobbet och sedan ta den på samma intelligenta sätt tillbaka. (Eller okej, det ar mamma som kom på det... men det spelar ingen roll) Det gick i alla fall som smort enda tills konduktören, efter jag visat upp mitt kort inne i tåget, plötsligt kommer tillbaka och förklarar att det kostar 40 extra kronor att ha cykeln på tåget. Jaha... Tji fick jag. Det var bara att pröjsa. Skönt med lite extra oväntad action i vardagen ibland. Och ni måste bäl ändå hålla med att det vore oförnekligen en enastående syn att få se storvreta-ellinor komma cyklandes mitt i stan med en vilsen rynka mellan ögonbrynen. För mer info fråga Judit som fick en glimt av det från andra sidan bussglaset.
Ännu mer action var att komma när jag skulle hem och det inte fanns plats för mig och cykeln. Det var bara att vackert sätta sig på cyklen och pallra sig hemåt. Benen var lite sådär halvt döda efter 5 timmars arbete och en cykletur på 2 mil.
Jag lever. Känns underbart!
Andra dagen på nya jobbet idag. Det går bättre och bättre och jag börjar kunna jobba en del självmant i kassan nu. Flottigt och svettigt är det på Donken men jag gillart.
Fick en smart tanke att ta med cykeln på tåget till stan och cykla från stationen till jobbet och sedan ta den på samma intelligenta sätt tillbaka. (Eller okej, det ar mamma som kom på det... men det spelar ingen roll) Det gick i alla fall som smort enda tills konduktören, efter jag visat upp mitt kort inne i tåget, plötsligt kommer tillbaka och förklarar att det kostar 40 extra kronor att ha cykeln på tåget. Jaha... Tji fick jag. Det var bara att pröjsa. Skönt med lite extra oväntad action i vardagen ibland. Och ni måste bäl ändå hålla med att det vore oförnekligen en enastående syn att få se storvreta-ellinor komma cyklandes mitt i stan med en vilsen rynka mellan ögonbrynen. För mer info fråga Judit som fick en glimt av det från andra sidan bussglaset.
Ännu mer action var att komma när jag skulle hem och det inte fanns plats för mig och cykeln. Det var bara att vackert sätta sig på cyklen och pallra sig hemåt. Benen var lite sådär halvt döda efter 5 timmars arbete och en cykletur på 2 mil.
Jag lever. Känns underbart!
2 kommentarer
Mr.K
02 Jul 2011 09:19
Haha soft ;p
judit
02 Jul 2011 09:47
hahaha det var så kul :P
Kommentera