om jag står riktigt stilla kanske väggarna slutar gunga
0kommentarer
Förumtom en mörk luva längst bak i vänstra hörnet är klassrummet helt tomt. Inte ett ljud hörs. Egentligen skulle man kunna påstå att rummet är totalt tömt på levande själar för den här själen är så när som på död. Men bara så när som på. Den andas fortfarande. Vrider lite på sig ibland men annars så är den tyst som graven själv. Tom. Kall. Trött.
Ibalnd, när klassrummet består av lite fler folk händer det att själen öppnar sin mun några sekunder, som om den ville säga något men ångrade sig i sista sekund. Då brukar luvan falla en bit, så att den blir lite längre. Lite mer beskyddande.
Ibalnd, när klassrummet består av lite fler folk händer det att själen öppnar sin mun några sekunder, som om den ville säga något men ångrade sig i sista sekund. Då brukar luvan falla en bit, så att den blir lite längre. Lite mer beskyddande.
Kommentera